Tankar

Sitter och tittar på Sex and the City och sen jag var på bio och såg den med tre andra underbara tjejer har väldigt mycket vatten passerat under broarna... Allt jag tänker på kan jag ju såklart inte skriva här men vissa saker tror jag att många funderar på. Både under tiden man är i ett förhållande och när man är singel. Kommer aldrig glömma alla "råd och hjälpande ord på vägen" jag fick när jag separerade från Almas pappa. Speciellt en retade ihjäl mig och det var hon som sitter bredvid mannen som gjorde - nästan - allt hon bad om och då säger hon att jag skulle vara GLAD! För den bästa tiden i hennes liv var när hon var singel!!!


Första gången hon sa det blev jag irriterad och bad henne lägga av. Vid nästa tillfälle blev jag riktigt arg! Idag är det slut mellan dem och jag ser honom mer som vän än henne och jag har då aldrig sett en tjej ha så bråttom in i ett nytt förhållande som hon.... Så mycket gav hon för singellivet!


Så mycket tankar men jag kan som sagt inte älta dem alla. Det jag dock känner för eftersom jag och systrarna Bus pratade om detta på salongen tidigare idag var när man är redo för något nytt egentligen? Det är så mycket som ska stämma när man träffar någon. Man ska må bra i sig själv, ha ordning på sitt privatliv och om man har barn bör man ha en (hyfsat) god kontakt med den andre föräldern... Men ibland räcker inte det. Ska man då bara lyssna på sin magkänsla eller ska man använda hjärnan och hjärtat lika delar? 


Finns det någon lagom uppdelning för att man ska kunna träffa rätt och sedan göra de val som får en att leva det liv som man förtjänar? Hur får man pusselbitarna att passa???