Kortis

Efter en urjäklig förmiddag känns saker och ting lite lättare just nu. Frank varvade gnäll med skrik precis hela förmiddagen och det enda som hjälpte var att släpa omkring honom i Babybjörn. Men efter att jag fick honom att somna så sitter han nu i stället i sin babysitter och gapskrattar åt tv:n! Snacka om svängningar...

Min tur?

Idag får Alma gå själv till skolan. Frank har andra natten i rad hållt mig vaken och detta resulterade i att jag vaknade för sent. Dessutom med ont i halsen... Igår hade jag ont i hela kroppen. Snälla håll tummarna att jag klarar mig!

Gnäll

Är just nu så in i bomben trött! Ska inte klaga över att barnen är sjuka, för på den fronten har jag varit förskonad tidigare så det är inga problem. Däremot bristen på motion och frisk luft börjar sätta sina spår...

Jag ordnar alla vardagsbestyr, planerar jobb och föräldraledighet och organiserar rent allmänt. Detta känns just nu väldigt tungt och ensamt... Men det är väl bara så det är. Jag är rätt ensam här hemma om framförhållning så det är dessvärre bara jag som är stressad just nu.

Imorgon får vi även en ny spis eftersom den gamla fungerar lite som den vill. Detta hade inte heller hänt utan mig så då är det väl inte mer än rätt att det är jag som får se till att kökets skick är okej tills den anländer... ;-)

Nä vad synd om Sten som inte kan försvara sig nu... Nävisstnä! Min blogg, mitt gnäll, mitt humör! Så det så!!!!

Nu går jag och lägger mig i stället :-(

Sjukstuga

Idag är det sjukstuga här hemma... Barnen hostar och lilleman har haft sin första feber... :o(

Jägers-Gustav på en timme

Idag steg jag upp hyfsat tidigt trots att Alma inte är hemma. Jag tog bussen ut till Jägerso och var med på ett litet möte med några kollegor. Frank fick följa med, till tjejernas förtjusning, men han tyckte nog att våra morgonrutiner ändrades liiite väl snabbt där. Hur som helst så var det ett väldigt kort men informativt möte med handelsklubben. Har funderat på ett lite längre inlägg om detta då en del av detta rimmar lite dåligt med vem jag är medan andra bitar lätt kan förklaras i de senaste årens händelser på mitt arbete. Men dagens korta sammanfattning är att all kunskap är bra kunskap!

Efter detta möte så beslöt jag mig för att ta min motionsrunda, frisk luft samt att snåla in på en bussbiljett ;o) Det tog exakt på pricken en timme att gå från Jägerso Center till min port vid Gustav. Detta inkluderar barnvagn och en kort drickapaus för lillskrutten.  

När vi kom hem la vi bara ut täcket på golvet framför tvn och låg där och myste och pyste. Frank älskar snörena som sitter på min tröja. Han höll mig i ett järngrepp ;o) Myspys!

Ikväll är en efterlängtad kväll... Tjohooo!

Döskallejakt

Häromdagen såg vi skeletten som hittats under Djäknegatan. Alma tyckte det var superspännande och på kvällen var jag tvungen att gå till affären en kortis. Så vi passade på att gå förbi hålet men såklart fanns inget att se...

Idag när jag tränade kunde jag se rakt ner på gatan och såg då en mindre folksamling varav en del fotade. Så eftersom även Alma var med på barnpassningen idag så kunde vi återigen göra ett försök till att försöka få en skymt av Malmös historia...

Och jodå! Alma utbrast högt och tydligt sin förtjusning till omgivningens glädje. En äldre man delgav oss arkeologernas svar på hans frågor. Det vi såg nerstoppat i papplådor var bla ett barns bål och större delen av en skalle. Massor med andra ben låg huller om buller och även en del porslinsflisor som vi inte nämnde alls. Dessa ben är från 1600-talet - och för er som inte sett eller hört något om detta innan - så låg stadens hospital precis bredvid platsen vi stod på. Under gatan finns alltså hospital-kyrkogården... Så fynden var ju ganska väntade men icke dessto mindre intressanta för det! Alma hade tusen frågor som mannen besvarade och jag fick fortsätta förklara när vi sen reste med bussen till läkaren i Lund. Är så glad att vi gick dit, tackar mannen så för all information och bannar mig själv för att jag inte också tog fram kameran...

Nu är Alma bortrest lite igen men en natt hann hon sova i sina nya fina lakan som hon fick av den finaste Frugan i världen!!!

Om hur man förstör...

...sin väns dag...

Nä, så farligt var det kanske inte. Men min plan var att överraska min vän med ett totalt oplanerat och spontant besök. Hon blev överrumplad mitt i sina egna planer och jag och mina barn bara klampade in och bjöd oss själva på te, typ ;o)

Mitt lilla troll gnällde mest hela tiden så min pepping fick stå åt sidan för distraherande historier från mitt eget liv i stället! Men det kändes ändå som att vi gjorde gott idag och det värmer då denna person är livsviktig för mig.

Men jag är bara glad att kunna ge tillbaka där jag fått så mycket och lättad över att vårt burdusa inträde uppskattades... ;o)

Tjingeling!

Förändringar

Det känns som att jag säger detta hela tiden, men hjälp vad tiden flyger iväg! Sportlovet har börjat och passerat halvvägs. Alma har varit fyra dagar hos sina gudföräldrar och så glada vi är att vi har varandra! Barnen har haft så kul (och de vuxna också såklart) och Alma har nu en kompis till hemma hos dem. Nämligen grannflickan och ja hon heter då Alma och är 35 dagar yngre än vår Alma (eller Alma 1 som de själva bestämt att vi ska säga!) Kan tänka mig att det varit fullt hus hos våra vänner medans vi njutit av lugnet ;o)

I lördags tog jag då mod till mig. Ibland är det dags att vända blad. Avsluta vissa kapitel och gå vidare och ibland involverar ju detta personerna från tidigare kapitel ändå... För några år sedan var vi ett ganska tight gäng som hängde ihop så fort vi hade en ledig stund. Många roliga stunder men som ganska vanligt är när många är inblandade så skapas konflikter som alla kanske inte klarar att hantera på bra sätt. Utan att gå in på detaljer så var jag en av dem som absolut inte orkade ta vare sig diskussioner eller skitsnack och valde att ta ett steg bort från dem allihop. Dock har vissa av dem haft så pass viktiga platser hos mig att jag nu känner mig redo att släppa dem tillbaks i mitt liv, fast på mina premisser... Detta startades just då i lördags när en av dem som jag inte haft något problem med hade öppet hus då hon firade en nolla i sin ålder.

På plats möttes jag av flera av dem jag inte sett eller pratat med på ca fyra år. Vi hade väldigt trevligt och jag valde den glada men inte alltför privata vägen. Flera av dem ville verkligen att vi skulle försöka ses på något sätt och det ska bli intressant att se vad som händer. Jag känner just nu att jag blir glad om det blir så, men kommer inte sörja ihjäl mig om inte alla hör av sig. Två har redan bestämt fler detaljer och en vet jag att jag alltid har nära även om långa stunder kan gå...som fattar att man inte släpper tio års vänskap bara hur som helst...

Alla gör sina egna val och vill jag sitta och tjura kan jag ju göra det. Annars förlitar jag mig på mig själv och tar tag i detta nu. Det kan ju hända att detta faktiskt är de vänner vi sitter på ålderdomshemmet med...det vet man ju aldrig, hahaha! Förutom min kära fruga då....fast vi ska ju köra kapp med varann i korridorerna med våra rullatorer när vi blir gamla!!!

Glöm aldrig att den enda du kan förändra är dig själv!
 

Alla stackars hjärtan...

Idag kör jag med lite dubbelmoral. Tycker att alla hjärtans dag är en komersiell dag som handeln blåst upp för att få oss att handla en massa presenter till nära och kära. Det kan ge ångest inför att man glömt, inte kommer på vad man ska ge eller inte har råd.

Samtidigt dras jag med och vill gärna göra en massa och kan tycka det är härligt med alla hjärtan och blommor och en särskild dag för bara kääääärlek... Ja ni förstår vilka blandade känslor jag har inför sånt här. Och lika glad blir jag över att Alma gjort ett supergulligt kort till sin lillebror och att hon skriver I love you och ritar hjärtan till mig överallt! Och just nu skiner dessutom solen och jag får lite extra vårkänslor.

När jag var ensam kunde jag tycka det var jobbigt att "alla andra" var så gulligulliga på denna dag och lika mycket som jag tyckte illa om dagen, lika mycket kunde jag ignorera den. Ett tag tyckte jag det vara så synd om alla singlar just denna dag. Varför? Så läste jag en sak häromdagen och detta... ja just det...
Det finns de som inte har sin mamma på mors dag och pappa på fars dag eller inte är förälder själv... dem pratas det inte lika mycket om när de dagarna ska firas (också handelns påfund och i samma klass som idag) så från och med nu är det slut på ojandet och stojandet från min sida. Har inte köpt något till min man men är lite extra snäll i stället. Varsitt litet paket till barnen och maaaaassor av hjärtan till alla andra och kärlek i mina tankar!!!

Zzzzz.....

Gick och la mig tidigt igår men det känns inte som jag sovit många timmar ändå... Tror på att man kan påverkas av månen när det gäller sömnen även om forskarna inte kan säga varför vissa påverkas och andra inte. Sen finns det en del som tittar på månen, inser att det är fullmåne och DÄRFÖR sover dåligt. Själv sover jag dåligt och inser sambandet efteråt... Å andra sidan spekar det ju verkligen ingen roll om det är månen, tankar eller ett dåligt tv-program som orsakar den dåliga sömnen för man känner sig ändå som en klubbad säl större delen av dagen!

Karma...?

Imorgon börjar vänliga veckan så jag får passa på att idag säga "må karma bita dig i röven ditt ålarens!"

Sådärja! Och imorgon blir det samtal med Almas fröken om hur jag upplevde oron över att hon skickade hem Alma en timme tidigare i torsdags utan att kolla om jag var hemma... Har varit många turer i mitt huvud och mail skickades både till rektorn och fröken. Båda har svarat och tar mig på fullaste allvar. Hur detta fortlöper tar vi i veckan för efter en väldigt skön och avslappnad dag är det nu dags för min välbehövliga skönhetssömn! Natti natti

Öva öva

Jag måste öva på tydlighet och att inte utgå från att folk fattat vad jag menar... nä dubbelkoll och kvitto på bokade möten och andra överenskommelser är det som gäller här i fortsättningen!

Brytpunkter

Åh hej vad tiden springer iväg från mig! Fast jag visste ju redan att denna vecka skulle rusa, men att det sen även skulle dyka upp fler moment som skulle strula till det lite hade jag inte med i beräkningen. Små tjejdispyter, eller småtjejsdispyter, vilket man nu föredrar... Jag är ju av åsikten att problem ska tas tag i innan de blossar upp och blir stora ohanterliga klumpar. Därför tar jag ju tag i den enda läraren som jag känner riktigt förtroende för på skolan och vips så känns allt lite bättre.

Något jag har problem med är föräldrar som på allvar går omkring och tror att deras barn alltid är små oskyldiga änglar! "Nä min lille Kalle skulle aaaaldrig...." Alla barn gör något någon gång! Jag kanske kan verka hård ibland när jag hanterar Almas fadäser men tack vare en uns misstro till hennes historier kommer jag ofta sanningen på spåren och därmed kan jag hjälpa henne på rätt spår igen... Så det värmer mitt hjärta när hon idag kommer och berättar att hon blivit vän med gårdagens ovän, kramats och gått vidare och även sagt förlåt till läraren som hon ljög för.... (!)

Så nu står jag här, lite stolt, men frustrerad... Känner att jag måste bryta vårt trista mönster. Alma skaffar sig just nu uppmärksamhet genom dumheter och det ska stoppas...vi får börja med lite Alma-mammatid till en början... Svårt att veta vad som blir nästa steg, men alla resor börjar med ett steg... eller hur?