Slut för idag!

Ja dagens inlägg har ju inte fungerat så bra. Allt har försvunnit två gånger... Så om gödselluktande tjejen som bjöd på lunchpåse på tåget eller uppdatering från frisörsalongen får ni inte läsa helt enkelt...

Nu är nog allt klart inför morgondagen... Det mesta är förberett och jag hostar snart upp lungorna!!! Imorgon bitti kommer mitt eget lilla team och hjälper mig och C sticker till sin kompis och ordnar sitt.

Vi håller ju detta litet men jag tror att alla som ordnat en fest -oavsett anledning- vill att allt ska klaffa. Men vi har gjort vad vi kan och därmed gett festen de förutsättningar vi kan styra någotsånär över... Sen är det upp till allas vilja och förmåga att njuta av detta. Dock tror jag att detta gäng fixar detta alldeles utmärkt!

Så tack för idag ock godnatt!!!

Försvinner

Allt ja skrivit under förmiddagen har försvunnit!!!

Men nu har jag fina klor tack vare syster P och fin färg i håret tack vare hennes kollega!

Kurerar för fullt

Host och snörvel

*hosthosthost*

Värsta torrhostan är det dessutom. Ont i halsen från och till, men det är hanterbart.
Idag på jobbet så bestämde min chef att jag SKA jobba kort dag imorgon i utbyte att jag går hem och vilar lite extra! Snacka om min förvåning där....det hade INTE hänt förra året kan jag säg, men jag är inte annat än tacksam nu. Hon ville hjälpa mig att göra allt jag kan för att vara frisk till på lördag!!! Ja, jag kan säkert ta mig igenom dagen på Alvedon och Ipren, men jag erkänner att det inte skulle vara riktigt lika kul... 
    
Idag kom så äntligen mina skor! Tre stycken var det och det ena paret var både klockrent ihop med klänningen OCH sköna. Vad är oddsen???

Dessutom hittade jag passande örhängen och ett litet armband...som dessutom matchade skorna(!)
Jag hoppas på lite hjälp med att fota lite av dessa detaljer så ni får se sen, men allt får bli i efterhand eftersom jag inte riktigt vet om den blivande mannen smyger in här ibland ;o)

Nu ska det bli lite varmt att dricka för halsen och sen tidigt i säng! Tjingeling från en nöjd madame!

Stress

Åh herregud säger jag bara! 08.11 säger Alma "mamma idag måste jag vara på skolan klockan 8 för vi ska till Risifruttihuset"

PANIIIIK!!!

Jag flippade ut lite lagom! Skyllde på allt och alla trots att jag egentligen visste. Det stod i skolans veckobrev men av någon anledning skrev jag inte upp det och då försvann det i allt annat som händer just nu...
Vi blev klara i raketfart och sprang ner till cykeln...NÄÄÄ!!! Punka! Vad är oddsen???? Men i halvsprång hann vi ifatt Almas kompisar strax innan Chokladfabriken... Ingen bra start på dagen och tillsammans med rethosta och halsont ser denna min "lediga dag" ut att hamna i soffan...

Möhippa

Vissa av er har ju sett bilder på spektaklet....
Andra har säkert hört det ryktesvägen...
Själv har jag inga bilder för i samband med min egen kidnappning så beslagtogs även min lilla följeslagare telefonen. Jag avvaktar ett tag med att bjuda på dessa tror jag men ett par kuliga har jag sett i alla fall.

Intet ont anande stod jag på jobbet i kassan när helt plötsligt Frugan och Gudmor stod där!!! Fattade såklart först inget alls  eftersom Frugan påstått tidigare på dagen att hon skulle till Köpenhamn och ja...Gudmor dyker upp oväntat i stan ibland bara... Men oj! Flera var ju inblandade såklart eftersom jag fått lite ledigt och när vi kom till Frugan stod det såklart flera ombyten där och smink och allt möjligt!

Iväg bar det sen på en av de roligaste kvällar jag haft i mitt liv!!! Kan inte med ord beskriva dessa närmsta tjejer jag har i mitt liv. Ni är oersättliga så ni vet!!!

Jag har nu landat och bara njuter när jag tänker tillbaka. Kommer att leva länge på detta! Hoppas verkligen nästa fest blir som en lite försenad fortsättning på lördagen! Massor av kärlek till er och Frugan... Stort, stort tack 

Man behöver gråta

Vissa dagar suktar Alma efter medömkan av i princip vilket slag som helst. Då kan hon gråta, och när man frågar vad som är fatt så saknar hon än den ena än den andra. De gånger som är lättast att genomskåda är när hon saknar någon hon nyss träffat eller någon hon knappt känner. De gånger jag blir mest osäker är när det handlar om Vilma...

Vilma är farmor och farfars lilla svarta cockerspaniel. Eller var... Hon blev till slut ganska gammal och dessutom sjuk. Hon låg alltid och vaktade vid Almas säng och brydde sig inte ens om kvällkissepausen när Alma var där! Bästa barnvaktshunden. Har underbara foton på dessa två, men inte här i telefonen.

Idag var Alma helt plötsligt jätteledsen och grät otröstligt. Hon saknade Vilma och vi pratade om vart hon var nu... Jag sa att jag tror hon är på en stor gräsmatta med sina favoritleksaker. Men Alma trodde inte det för Vilma är i himlen och den är blå, gräs är grönt så det skulle synas om det var så... Genomskådad?

Efter maten kom hon med sin egen lilla bearbetning. Hon älskar att både rita och skriva. Det är Vilma och hon -och hon har en klänning hon lånat av sin faster... ;o)

501

Men åååhhh!!!

Förra inlägget var nummer 500!! Tadaaa!

Måndagsmys

Karma hjälpte nog inte riktigt denna gång... Trots mina ansträngningar fick jag besvärliga sms tillbaka angående lämningen och sedan behöll de Almas gummistövlar i Småland för "din mamma har pengar att köpa ett par nya"...

Men nu struntar vi i det! Önskar i stället frugan lycka till på praktiken och själv ska jag boka lite tider för fotbehandling och annat... Ha en bra måndag alla!

Kuligt

Jag hade en så underbart rolig och trevlig dag och kväll igår. Spenderade dagen med syster P och hon sminkade mig och vi tog en liten tur på stan. Ut och gick några kilometer och sen kom den andra systern och frugan på besök. Det blev en riktigt kul tjejkväll som känns av lite i kropp och knopp idag!

Den överraskningsdrabbade trillade in vid femtiden i morse efter en riktigt lyckad dag med grabbarna. Vi kommer att ta saker och ting väldigt lugnt idag och Alma kommer nog hem om ett par timmar om pappans bil håller... (messade innan att han inte kunde lämna idag för en "konstig lampa" lyste i bilen)

Nu ska jag höra om allt kul...!

Överraskningar

Sitter här i soffan på helspänn... Detta ska bli så himla kul!!! Älskar att överraska andra, även om det inte är jag som står för den största delen...

Karma och trevlig helg

Denna helg är Alma hos pappa och det var systrarna och deras mamma som skulle hämta. I stället för att pappan tar detaljerna med mig så hörde hans sambo av sig. Hon ville att jag skulle lämna Alma på en viss adress innan en viss tid. Min första, spontana reaktion var ju "glöm det"!!! Men som ni alla redan vet så tänker jag på Karma jämt och ständigt. Bestämde mig för att vara vänlig och tillmötesgående utan att ändra mina egna planer.

Lite fram och tillbaka var det, men inte i några ovänliga ordalag. Jag kunde inte hjälpa till på det sätt som önskades men jag pratade med skolan och fixade att hon bara kunde ringa skolan när det var dags, och då kom Alma under lärares uppsikt ut till bilen. Fick ett sms att hämtningen gått smidigt, tack snälla för hjälpen och så vidare... Känns konstigt men väldigt bra och tillfredsställande. Tänk om det blir hon och jag som sköter kontakten angående Alma? Hahaha!!! Jag tror i och för sig vi hade fixat det bättre jag och "pappa-när-det-passar"...

Måsten

Ikväll ringde Almas pappa... Pratade lite ditt och datt. Tycker de borde ha lite mer att prata om med tanke på att han inte ringt på tio dagar... Sen frågar han om hon kommer till honom i helgen. "Ja jag måste väl det." Åh, suck jag vill inte hon ska åka när hon inte känner för det. Buhuuu...

En stor och viktig händelse

Efter många år av pussande äckliga paddor som jag först trott var grodor, så hade jag efter cirka två år helt själv med Alma hittat mitt liv och mina rutiner. Det tar kraft, mod och energi att acceptera att livet inte alltid blir som man trott. Att sedan komma fram till insikten att det man vill ha kommer till en när det är meningen... DET var stort! OM det var meningen att jag skulle träffa någon så var det när rätt person trillade i min väg och göra det när jag VAR redo, inte när jag TRODDE jag var redo!

Hur som helst så var jag tjänstledig från jobbet hösten 2010 och när det närmade sig julfest var jag måttligt road. Men med inställningen att "jobbet betalar och dessutom kanske det är sista gången jag är ute med mina kollegor" så stack jag ändå dit. Vi var på Glasklart och deras julshow. Inte en show i min smak men med rätt sällskap blir ju det mesta kul!!! 

När nattklubben började var det bara vi tjejer och några andra mindre gäng kvar. På klassiskt vis dansade vi i ring med våra väskor i mitten på golvet....ja ni vet....haha!
    Plötsligt dansar en äldre man fram till oss och undrar när de lugna låtarna ska börja så man "får krammas litta"... Jag suckade och tyckte det var lite jobbigt att vi nu skulle få den hör typen på halsen. Men efter lite kommentarer från honom så började jag snegla på hans yngre kollegor och undra om det inte var så att han var framskickad för att bryta isen lite... 

Tog sikte på killen som jag tyckte betedde sig lite som en ledare och pekade på honom. Skulle minsann berätta för honom hur taskigt det var... Han var så oskyldig sååå... Detta var ett knasigt inledande på den bekantskapen!

Efter en lång promenad hemåt i snön där jag lämnades vid min port och med löfte om att vi skulle höras nästa dag var jag helt fnittrig. Kunde skymta hans jobb från mitt köksfönster och då bara log jag... Efter ett par dagar hade vi vår första date på en mysig liten restaurang på Davidhall. Trots många olikheter fanns även många likheter och jag har nu hittat den där personen som jag inte behöver ifrågasätta vars motiv är äkta och ärliga. Behöver aldrig undra varför han inte svarar på sms eller ringer tillbaka så fort han kan. Mina vänner gjorde allt och ställde upp och passade Alma så att vi skulle få lite mer tid att lära känna varann lite snabbare. 

Detta var starten på en underbar tid. Mysigt och med massor av pirr i magen och samtidigt tryggheten som jag alltid saknat. Att veta att det finns någon för alla och att man, även om det inte ser självklart ut vid första anblicken eller på pappret så kan det vara rätt. Att något som var så annorlunda mot vad jag var van vid...Alltså van vid....osäkerhet, ovisshet, otrohet och annat liknande. Så med andra ord hade jag äntligen träffat någon som var "normal" och vanlig och som jag. För det mesta i alla fall!!! ;o)

Jag sa redan från början att jag inte kommer att blanda in honom i vissa delar av mitt liv. Bloggen var en sådan! Men jag vill idag bara hylla honom på fars dag...hahaha! För idag har han en sådan självklar plats i mitt och Almas liv, han är den person som hon i vardagen får ersätta sin pappa med. Därför får han ett helt inlägg och dessutom får ni som inte visste om honom eller hur vi träffades bli bjudna på den historien. 

Lite rörigt och långt men jag har samtidigt sprungit fram och tillbaka här...tvättandes Almas hår, chattandes med frugan och nattandes Alma... Nu ska väl lugnet lägga sig snart och detta smått "historiska" inlägg avslutas... Så ha en skön kväll alla! 

Lite gnäll

Nu börjar nedräkningen på riktigt... Och så ska jag vakna med ont överallt!!! Förra söndagen gjorde jag något med min rygg, men gick på massage där de trodde att det var en muskelknuta som spökade. I morse vaknade jag av smärtan och det gör ont när jag andas... Dessutom sover jag ofta med högerarmen ovanför huvudet. Detta plus alla tunga lyft på jobbet gör att jag dessutom har svinont i axeln. Och som pricken över i så gör det ont när jag sväljer...

Förlåt att jag startar dagen såhär! Jag brukar kräka av mig en del men sällan gnälla... Kände att jag behövde det i ett par sekunder så att jag kan lägga det åt sidan, hoppa in i duschen, göra mig i ordning och gå till jobbet!

Alma är hos farmor och farfar eftersom kusinerna skulle sova där. Dessa tjejer har så kul ihop så när alla tre kom och frågade tillsammans var det ju svårt att säga nej... ;o)

Röriga men ärliga tankar

Har börjat skriva flera inlägg nu men vissa dagar är det svårare att sätta ord på sina tankar än andra. Jag skriver mest för mig själv men tycker det är kul att veta att ni är många som följer mina inlägg. Vilka ni är har jag i princip ingen aning om men återigen så skriver jag för min egen skull. Min kanal där jag kan kräka av mig, visa något trams som Alma hittat på eller bara rada upp lite av min vardag. Tycker man detta är trist behöver man inte läsa, lätt val....

Vissa perioder finns inte tiden, andra inte lusten. Men som jag sa till frugan häromdagen så är det den dagen som bloggen börjar kännas som ett krav som beslutet bör tas om det är dags att lägga ner... Ni hänger med va?

Jag har ju valt att vara ganska personlig. Ibland lämnar jag kanske ut ganska mycket information, men jag är alltid ärlig och skriver bara sanningen som jag ser den. Hur som så skriver jag för mig... Men just nu även för min bästa och närmsta vän. Livet är tufft och sällan rättvist men ibland är den slutliga utgången kanske ändå den bästa för alla som finns runtomkring. Det gör ont men genom att visa de närmsta att man finns med i tanken gör den egna sorgen aningen lättare. Och sen vet du ju en sak till... Jag finns här för DIG!!!

Förklaring

Ja varför var jag nu sjuk i huvudet då? 
Jo i tisdags förra veckan åkte Alma till sina kusiner och på torsdagen blev hon hämtad för att vara hos pappan resten av veckan. På fredagen ringde jag henne men samtalet var allt annat än givande. Tv:n var på superhög volym, systrarnas mamma stod och skrek "neeej *****" mesta delen av tiden och pappan gick omkring och visslade det högsta han kunde. Vi avslutade i stället samtalet...

Cirka två timmar senare fick jag ett sms där det stod att Alma var jätteledsen och saknade mig. Min slutsats var dock att det var en kombination av trötthet och att vi inte fick prata ordentligt tidigare på kvällen. Om hon fortfarande var ledsen nästa dag skulle de skjutsa henne till Hässleholm och så kunde jag möta henne där. Jag svarade att jag jobbade så detta var inte möjligt och efter lite diskussioner fram och tillbaka fick jag detta: "Hur fan kan du göra så mot Alma? Du är helt jävla sjuk i huvudet! Jag pratar inte skit om dig men när du inte vill träffa henne eller hjälpa till när hon saknar dig är jag fan inte tyst!"

Hmm...ja ni som känner mig blir ju förstås - precis som jag - förstummade över detta då vi ju vet vad jag gör för henne. Jag svarade bara att det var hans helg, hans ansvar och att det var märkligt att hon redan ville hem trots att hon bara varit där en dag... Enough said...

Skickar en extra värmande tanke till en vän som behöver det just ikväll.... <3

Alma 7 år

"Nu har jag bestämt vilken färg jag vill ha på väggarna i mitt rum! Jag vill ha grönt för det är bra för koncentrationen..."

Va?!?

Sjuk i huvudet?

Jag har äntligen blivit av med min gamla soffa och igår kom den nya på plats! När jag sa till Alma att den nya var på plats när hon kommer hem på söndag så kommenterade hon det med "åh va bra så du kan sova gott där!" Alltså jag fattar inte alls vad den ungen menar!?! Klockan fem imorse vaknade jag (i sängen) och kunde inte somna om... Så jag gick in till soffan och somnade där direkt!!! Hahaha!

Igår blev jag kallad sjuk i huvudet och det påpekades att jag inte bryr mig om Alma alls...(!) Tänkte ta detta lite mer detaljerat senare eftersom DATORN är klar!!! Men nu...nu är det dags att gå till jobb. Tjingeling!

Men suck dåååå

Om man vill ha många läsare till sin blogg... Bör inte basnivån ligga på att man skriver ett begripligt språk?
Jag kikar in på en patetisk blogg ibland, men varje gång slutar jag för det är så fruktansvärt dåligt skrivet!!! Ska strax till jobbet men om ni har "tur" ska jag ge ett par exempel senare... Ha en bra dag!!!