Vissa dagar är det inte mycket som stämmer. Idag har varit en sådan dag! Bäddar därför ner mig nu. Frank har redan fått en flaska och mannen har lovat ta honom om han vaknar igen.
Träningen idag bestod av en promenad i fem kilometer och motvind... och dagar som denna är jag mer än nöjd med detta!
Natti natti!!!
Min syster är i Marocko och yogar...
Själv joggar jag. Båda är för kroppen och den första för själen. Systern känner sig lugn, tillfreds och tacksam. Jag är väldigt glad för hennes skull. Själv är jag glad över att känna tacksamhet. Har väldigt mycket att vara tacksam över, men av någon anledning känner jag mig inte tillfreds. Känner mig rastlös och otålig och allt annat än lugn.... Får jobba på det...
Något jag däremot jobbar med är viktresan. Och milenmålet.... Idag sprang jag nästan 7 km vilket är nytt personrekord för min del. Vågen stod väl inte på det jag ville förra veckan, men idag så klarade jag delmål två och har nu passerat 70 kg! 1.9 kg kvar till målet som är avklarat den 15/6...
Igår njöt vi av solen i parken. Idag lallar vi mest runt här hemma. Odlar nya förenanyttamednöjeintresse som tar lite tid nu i början men som gynnar mig, min familj, någon okänd och miljön. Men mer om det senare. Nu ska jag dricka lite vatten...
Ja det blev en helt okej lördag på jobb. Mest provande i det vackra vädret, men vi har ju att göra även när kunderna inte handlar eller när de inte är så många.
Söndagen började med förberedelser inför eftermiddagen och sen lite träning. Därefter raka vägen till Almas dansuppvisning dit både mormor, morfar, farmor och farfar kom. Tjejerna var superduktiga och tycker verkligen det är kul med uppvisningen även om det var lite nervöst. Men lite nervös är ju bara bra att vara!
Efteråt hängde alla med hem och åt en sen lunch. Jag tror det var både kul och viktigt för Alma att alla träffades så. Händer sällan eller aldrig men det verkade som om alla gillade det.
Ja detta började jag skriva i söndags och nu är det torsdag... Anledningen till att jag inte hinner med här är ju att jag tar tillfället i akt att njuta av livet såklart!
Denna vecka har varit fullsmockad och jag har även tagit ett ordentligt tag i klädhögarna här hemma....OCH balkongerna... Ja som vanligt allt på en gång! Håller just på att förgås av trötthet så bingen nu.
Imorgon ska busungarna på utflykt med skolan och min älskade fruga har gjort pannkakor till våra älsklingar!!! 💖
Men åååh! Frank var så ilsken alldeles för tidigt idag. Gick och la mig i tid men ska jobba idag. Har dessutom svettats och drömt de märkligaste saker...
Lite härlig träningsvärk ovanpå detta men den är bra. Tog Frank igår och gick till mannens jobb (knappt 5 km) och sen körde de hem medans jag joggade hem... nöjd? Ja!
Nu ligger loppan bredvid mig och vill att vi ska gå ner och handla mjölk... Säger nu att hon inte är en loppa utan ett troll! Och ja DET ser hon ut som!!!
Önskar alla en underbar dag! Tjingeling!
Det känns som om dessa dagarna bara går ut på att bocka av en massa saker från min lista! Visst känns det skönt att få saker avklarade, men det är inte saker som syns fysiskt och det är lite frustrerande...
När jag lämnat Alma vid skolan gick vi en kort runda i parken för att få lite energi inför dagens bravader. Hunnit få och ge energi åt en vän som behövde det OCH suttit i telefonkö i en halvtimme! Men nu verkar vissa saker närma sig en lösning så nu är det väl bara att hugga tag i städningen...
Helgen flög iväg som vanligt. I lördags var Alma och jag på öppet hus på Malmö Kulturskola för att se om det fanns något hon var intresserad av där. Efter det hade hon efterlyst lite egentid med Christian! Hahaha! Ja precis...det var playstation som lockade ;-)
I söndags var det lite date för mig och min man. Inget avancerat alls men ett besök på Emporia med lite fika på tu man hand. Välbehövligt!
Idag försvann dagen i ett nafs men trots det har den varit produktiv. Testade mig själv på löpningen igen och passade även på att väga mig. -0.8 kg till sen förra vecka vilket är snäppet bättre än planerat. Perfekt om jag skulle hamna i en svacka! Inte för att jag planerar det eller så... ;-)
Trist uppdatering men det är vad som hinns med ikväll. Tjingeling!!!
Åh mitt lilla troll! I morse kom Alma in och sa att en jättestor svart spindel krupit in under hennes säng! Jag sa att vi fick vänta -jag har själv värsta fobin så jag är inte till någon hjälp- och hon gick tillbaka till sitt rum. Sen kom hon och sa att hon nu hade ett husdjur och att han hette Morgan!
Senare hör jag hur hon säger "sådär nu e ja dej på spåret lille Morgan. Kom här nu!" Hon sitter och försöker fånga in äckelskapet med hushållspapper. Modigt måste jag säga. Tyvärr så smet han in bakom ett skåp så vi har numera ett ovälkommet husdjur på okänd plats... inte bra för nerverna.
Hon hade dessutom hunnit skriva två lappar eller brev, små rop på hjälp, hahaha! Men morgonen är glömd för nu leker hon med bästisen Nino på sitt rum och jag hör hur de skrattar. Världens härligaste skratt!
Själv startade jag en bökig morgon med att gå till gymmet och sprang ytterligare kilometer. Kändes tungt idag men det var en sån morgon när de flesta småsaker gick snett så det var inget allvarligt...
Väntar nu på att mannen ska sluta jobba och vi måste komma på vad vi ska äta till middag. Frysen är i princip tom och kylen ekar om möjligt ännu tommare! Säger som Alma.... Kan inte vi skaffa oss en kock???
"E de dom två som e kära i varann?" "Ja haatar dej ja hatar dej jahatardej!!!"
Hihihi! Jag älskar att tjuvlyssna när Alma leker med någon kompis. Det är så roligt att höra hur de lever sig in i leken.
Sitter bara och njuter efter att jag lagt Frank :-)
Började dagen med lite träning. Sprang/gick nästan fem kilometer. Nu syrran, har jag börjat på allvar. Hur går det för dig? Gott om tid till september, men tiden går fort när man har kul ju!
Blir lite nervös när jag tänker på det, men jag har målbilden klar!
Nä, jag ska fixa lite mellis till tjejerna och varför inte lite kaffe till mig själv för ovanlighetens skull?
Tjingeling!
Förra veckan innebar ju sjukdomar och inställd träning. Men som jag skrev i förra inlägget höll jag ju mig ifrån onödigheter och höll därmed vikten ändå. Gick inte ner, men inte upp heller. Nu är jag på banan igen och nu ska jag göra en jätteläskig sak... Jag ska uttala mitt mål högt. Detta innebär för mig en större press, men samtidigt ytterligare en utmaning för min vinnarskalle. Alla är vi olika och JAG utmanar mig själv på detta sätt.
När jag startade på allvar vägde jag 76 kilo. Detta var i mars... Mitt första delmål var 72 kilo och på det satte jag ingen datum för jag visste inte hur jag skulle klara det. Men jag tror benhårt på mig själv nu och min viljestyrka kommer att ta mig till målet... Mitt första delmål klarades av och idag väger jag 71.3 kg! Och.....tadadadaaaa.....
Den 15 juni väger jag 68 kg. Punkt.
Ibland kvittar det liksom hur man gör... Man tror man säger bra saker och kanske inte perfekta saker, men ganska rätt saker i alla fall... Sen känns det som om man gjort helt fel ändå och så känner man sig sådär otillräcklig och ganska oviktig... Suck... Då försöker jag intala mig själv att jag får duga som jag är! Good enough liksom... Det viktiga är ju att hjärtat är på rätta stället, att man menar väl och inte sårar någon. Om sen detta inte räcker till så må det vara hänt ibland...
Helgen spenderades delvis på jobbet vilket var helt okej. Har ju haft mannen hemma hela veckan så lite paus skadade inte ;-) Diverse bakslag som inte går att styra över har gjort att träningen fått stå tillbaka alla dessa dagar dessutom och idag när jag skulle boka barnpassning så visade det sig att gulliga Mona är sjuk... Det får bli promenader för hela slanten så håll tummarna för ickeregningtväder! Däremot har jag motstått alla frestelser i form av fredagsmys och lördagsgodis så vikten bör åtminstone stå stilla om inte annat. Men ny vecka och nya tag som man brukar säg. Ligger en liten i sängen bredvid och piper och buffar...hoppas det inte betyder gnällnatt bara...
Önskar en goder natt! :-)
Inatt har jag sovit så gott! Frank vaknade inte och ville ha mat utan sju timmar i sträck och en bonustimme av halvsovande. Jag är SÅ nöjd!
Haha, men det får man tydligen inte säga högt... Sa ju något liknande på bvc varpå barnmorskan direkt hyschade mig för att jag skulle tänka på dem som inte fått sova... Varför? Deras barn sover väl inte ännu sämre för att jag håller tyst? Nä jag skämtar. Det är skitjobbigt att inte få sova och jag är lyckligt lottad med en son som sover helt ok i vanliga fall och som inatt lite då och då. Jag vill bara vara glad för det och tacksam och kunna säga det högt i glädje. Om någon annan sagt något liknande är jag glad för deras skull och inget annat. Men det är väl den berömda avundsjukan som spökar... synd bara...
Oj detta lät som ett argt eller irriterat inlägg, men det var det verkligen inte menat som! Jag känner mig glad idag och detta kommer bli en härlig dag oavsett vad vi orkar hitta på och jag önskar alla detsamma!!!
Tjingeling!
