Mitt hjärta

Slutkörd

Känner mig totalt slutkörd idag. Hade möte med min nya chef igår i 1½ timme och hon var jättegullig och lyssnade och så. Men sen skulle vi sätta schemat och då ville hon köra efter mitt ordinarie schema och så tex halverade hon bara tiden om jag ska jobba 50% osv... Svårt att förklara... Och dessutom ska jag rätt ut i ordinarie arbetsuppgifter vilket inte heller känns bra. Var helt skakig hela mötet och grät den mesta av tiden. Hopplöst!


På kvällen mådde jag återigen dåligt och kunde inte somna och i morse kunde jag knappt stiga upp, men hade ju inget val eftersom Alma är lite för liten att gå till skolan själv. Nu sitter jag rakt upp och ner i soffan med yrsel och tvingar mig själv att skriva. Darrar och känner stark olust till att jag ska vara ute i butiken bland kunderna...


Önskar så att jag hade resurser att bara sticka långt bort hela denna månad till ett varmt och skönt ställe där dagarna bara kan flyta på...

Möte med nya chefen

Jag försvinner lite härifrån ibland, jag vet... Men vissa dagar är bättre än andra och denna helg har jag satsat på att sova. 


Nu klockan elva ska jag gå till jobbet. Jag ska sätta mig ner och prata med vår nya chef. Jag är så nervös att jag mår illa. Hur ska jag få fram hur jag har det och anledningen till detta UTAN att snacka skit om vår FÖRRA chef? Inte det lättaste kan jag säg.


Sen måste jag få fram att detta går för snabbt. Med sjukskrivningen och allt. Kanske kan försöka med 50% men vad läkaren inte fattar är att den absolut värsta tiden på året i en butik är just runt jul så.... Men ja, ja... Nu ska jag ringa en kortis till min fruga. Känns som jag skulle behöva ha med henne till jobbet idag...

Jobbdag

Har varit och jobbat idag. Tre timmar... Låter sjukt men jag är så trött att jag vill krypa ner under täcket och inte stiga upp alls i helgen. Var alldeles yr och slut men jag tog mig i kragen och gick på body balance. Tror det var rätt bra även om det kanske inte känns så just nu. 


Har nyss ätit och har nu ett par småprojekt framför mig. Mitt tålamod är så prövat att jag inte vet varken ut eller in men snart snart snart... 


Envis är ett ord som beskriver mig...

Solsken på burk

                                                      
Fick konstaterat hos läkaren att jag har d3-vitaminbrist - vilket många här i Norden har - eftersom dessa vitaminer får man bland annat i sig genom solljuset. Så jag knallade iväg till hälsokosten idag och köpte.... lite solsken på burk helt enkelt...

Planen som brast

Näääää! Jag hade ju en plan i huvudet om hur jag trodde jag skulle jobba framöver. Men läkaren tyckte jag skulle börja från och med imorgon att jobba 25% i en vecka och sen 50% och så vidare. Så om bara en månad ska jag alltså jobba som vanligt igen och jag känner redan nu att jag lika bra kan gå och dra något gammalt över mig... 

Tråkdag

Ja nu litar jag ju inte på mycket och speciellt inte på teknik! Har nu fått låna en dator så jag ska kunna utföra diverse uppdrag men jag vågar inte riktigt hoppas att detta ska gå vägen så jag skriver inte så mycket mer nu. Inte mycket att skriva om idag ändå för det har varit en skitdag så vi kan väl låtsas att största delen av den inte hände så ska snart jag visa bildbevis på EN av alla saker som gick på tok idag.... Natti natti!

Psst

Psst... Skulle bara säga att jag fortfarande lever och inte har några planer på att lägga ner skrivandet. Bara så ni vet ;o) Det är bara det att jag just nu inte orkar med för många saker samtidigt och om jag dagen går i ett svep och jag inte ens öppnar datorn så blir det lite mer tid för mig att vila. Och det behövs!


Helgen då Alma egentligen inte skulle vara hemma blev en myshelg då en av hennes småsystrar blev sjuk. Därmed kunde vi ta beslutet att göra hål i hennes öron i stället. Det skulle blivit idag - för att fira hennes namnsdag - men vi ska dit imorgon igen och hon är så spänd och förväntansfull :o)


Själv har jag inte gjort så många saker. Bytt sängkläder och satt upp en stjärna i fönstret. Men det får räcka för idag! Grattis till kusinens mamsi idag på pensionärsdagen :o) Och till alla Små och stora Elisabethar...och så klart min kära vän Lisa (Lisbeth)... Nu tycker jag det är dags att sova...igen.

Irriterad

När jag lämnat Alma i skolan idag och kom hem så var det en kille som sprang ifatt mig och gick in i min port. Jag släppte i honom men jag ifrågasatte vad han gjorde där. Stör mig så på att folk tycker det är helt ok att gå in hur som helst! Vi har något slags bemanningsföretag men även en annan sak i huset som gör att det springer lite blandat folk här. Men jag tycker att de ska bli insläppta av dem de ska till och inte chansa. 


JAG personligen vill inte ha främmande människor snokande omkring i mitt hus. Det finns tillräckligt många grannar att hålla reda på ändå...!

Tack för idag

Dagen blev rätt bra idag och nu ska jag äntligen sova. Har redan träningsvärk efter att ha testat pilates boll för första gången. Hade Frugan och Nino på middag och sedan testade jag att baka kladdkaka i mikron till mig och Elin. Blev helt okej men testar en minut mindre nästa gång. Imorgon har jag tre saker på min lista...

1. Städa ugnen
2. Kolla upp Linas matkasse
3. Ladda ner lite bilder här ;o)

Bra lista va? Natti natti

Soldis

Vaknade med en krypande känsla i kroppen, en slags oro och så vill jag ju inte börja dagen. Jag kände mig så lugn efter gårdagens läkarbesök för det är ju så skönt att bli tagen på allvar. Men på kvällen fick jag sms från ställisen på jobb med frågan om jag träffat läkaren. Javisst ja! Meddelade att jag kommer in med intyget och till vilken dag jag är sjukskriven. Då fick jag ett sms till med frågan om hon kunde ringa mig som idag och få veta vilka fel jag hittat i vårschemat så att chefen kunde titta på dem. Jag fick svara att JAG hör av mig men sen föll allt för mig igen. 


Jag blir så otroligt jäkla stressad över att det ska stressas och pressas med underskrifter och besked hela tiden. I september ville de veta vilken vecka jag önskade vintersemester - godkännas senast 31/10 - och nu ska vi godkänna ett schema som sträcker sig fram till vecka 26 nästa år! Skönt i alla fall att läkaren sa till mig att de faktiskt inte FÅR kontakta mig angående jobb när jag är sjuk, men detta tror jag inte ens att de känner till. 


Tycker just nu rätt synd om ställisen som springer chefens ärenden och är lämnad att sköta allt. Men så har det skötts förr... Man lämnas i sticket och får ta alla smällar själv. Jag har ju varit i samma situation - med samma chef - tre gånger. Men jag hoppas att hon är lika stark som jag då bara.... Usch stackare!


Krypkänslan finns kvar men efter en kopp kaffe med Annika och att få skrivit av mig lite här så känns saker lite bättre. Och i samma sekund som jag nu skriver detta börjar solen kika fram, om än genom ett dis... :o)

En bra start

Sjukskriven till att börja med till den 23:e och sedan träffar jag samma underbara läkare igen. Så skönt när de lyssnar och inte nonchalerar mig! Känner ju att alla instanser jag under de senaste tre, fyra åren haft kontakt med faktiskt struntat i vad jag säger. Borta är allt sunt förnuft och logik så detta var verkligen upplyftande. Och när han dessutom påpekade att vissa saker som sagts på mitt jobb är rent av felaktiga och olagliga.... Ja då kan jag inte annat än att känna att lite återupprättelse är på väg... Men NU vill jag hämta mitt lilla troll!!!

Funderar och planerar

Tankarna far rundor hela tiden... Ska jag behöva betala nästan 600:- till facket för hjälp som jag inte vet om jag kommer att få? Eller rättare sagt...ska jag behöva betala till dem för att få veta om lagen följs? Är ni med mig? Föräldraledighetslagar och arbetsmiljölagar och annat i all ära, men om arbetsgivaren inte har koll på dessa utan kör sitt eget race med egna motiveringar, vad gör man då?


Idag ska jag till läkaren. Fick äntligen bokat en akut-tid (som känns så taskigt för det finns andra som kanske behövt den bättre) så idag ska jag få ordnat ett läkarintyg. Så idag ska läkaren bara få en kortfattad inblick i vad som händer med mig och sen kan fortsätta koncentrera mig på mig själv några dagar till. 


Har kollat lite närmre på mitt vårschema och det är helt sanslöst. Tog ju upp att jag tycker det är lite länge att jobba tio timmar i sträck när man många andra dagar inte jobbar mer än fem eller sex timmar. Varför slänga in allt på en dag liksom? Så nu har jag fått nya tider....07.00-18.00 med endast 45 minuters rast....!?! Ja håhåjaja.... NI fattar varför jag inte kommer att godkänna detta schema va?

Vårschema från jobbet

Fick idag se vårens schema och det var om möjligt ännu värre än det jag har idag. Har fått en läkartid på måndag halv två och som det ser ut nu så blir det nog sjukskrivning ett tag i alla fall... Ska hoppa i lite kläder och gå och hämta min lilla loppa snart. Detta var en kort och konsis uppdatering... ;o)

Gråter på insidan

Dagen har varit omtumlande. Den började bra och jag fick en del gjort; pratstund i solen med Frugan, träning och date med Vickan. Hämtade Alma och sen bar det ut på äventyr. Sen började saker gå fel.... Fick avboka ett möte imorgon på grund av att minsta systerns flyttstäd havererat och tillsammans med mellansystern får jag gå in och hjälpa till med detta så att de kommer ut i tid. Mellis i sin tur får hjälpa mig att ringa läkaren för i samma veva så hörde de av sig från jobbet och undrade om jag pratat med läkaren och om jag kommer på måndag....! 


Jag skulle inte känna mig pressad, de bara ville veta lite hur de kunde tänka, men sen kom nästa sak och det var att det var dags att titta på vårens schema och underskrifter på detta och tillhörande förhandlingar. Då bröt jag till slut ihop! Svarade att de kunde maila allt men att jag inte kommer att skriva under något innan jag pratat med en läkare!


Att hela tiden bli pressad utifrån och av sig själv är oerhört tufft. Och när man dessutom måste hålla masken för att inte skrämma de små i sin omgivning är inte alltid lätt. Men Alma har dessvärre inte blivit så skonad som jag skulle önska för det är inte alltid så lätt när det är vi två ensamma oftast. Fick dock genomfört ett litet snack med henne och försökte förklara - lite sådär om huvudvärk och så... - och svaret var klart godkänt....


"Jag blir inte rädd när du är så ledsen men jag gråter lite inuti när jag ser det..."
                                             

(Bilden googlade jag fram och lånade för den är....värd att vidarebefordra!)

Kraftansträngning

Vissa dagar flyter på helt okej medan andra gott kunde varit över i samma stund som jag vaknar... Idag är en bra dag! Pratade med Frugan innan lite och hon peppade mig att följa med och träna. I samma stund som vi la på luren så tittade solen fram och sedan dess har den lyst sitt svaga höstljus på oss. Har så ofta diskuterat detta med ljusets betydelse för oss nordbor och idag känner jag själv hur sant det är!


Lika bra att passa på att skriva en extra rad - och kanske ett par att lägga på "kö" - nu när jag orkar. Jag är då sjukskriven denna vecka och vad det är som händer.... Jag önskar det fanns ett kort och bra svar på det. Men denna vecka är min och till för att andas, ta hand om mig själv och att ta mod till mig att ringa läkaren igen. Men som ni alla vet så är ju det här med sjukskrivningar och läkarbesök inte alltid helt lätt. 


Jag ringde i fredags och ville boka en tid och fick en den 23/11...!!! Jag sa att jag tyckte det var lite lång tid när man mår dåligt just NU men fick till svar att jag ju har rätt att vara sjukskriven en vecka utan läkarintyg och sen kunde jag bara säga på jobbet att jag har bokat en tid. Va?!?!? Undrar i mitt stilla sinne om jag kan skicka hyresavin till Citykliniken den siste när den ska betalas.... 


Men jag ska försöka ta nytt mod till mig och ringa igen annars får jag väl se till att fixa en akuttid på något annat sätt. Blir så trött bara på att man måste vara så stark i allt praktiskt när man inte mår helt hundra på det mentala planet... Men det som inte dödar, det härdar och varför jag vet detta tar jag i ett annat inlägg :o)

Planerar

Sitter här hemma och försöker komma på en plan hur jag ska lägga upp mitt liv just nu. En enda röra på det mesta men jag kämpar med att ta en dag i taget. Trista besked från höger och vänster prövar både mig och min omgivning...

Inte bra

Kan inte bestämma mig hur öppen jag ska vara här ibland. Har man sagt A kan man väl säga B? Vad jag vet är att jag känner mig själv och jag vet vad jag bör göra, men klarar jag det och framför allt... Kommer de att lyssna och agera?


Mår inte alls bra nu...

Lite duktigare, lite bättre

Får nästan ångest över hur duktiga alla andra verkar utåt. Nu är jag ju dock väldigt försiktig med att använda just det ordet eftersom jag själv råkat ut för ett antal panikattacker och blir lite matt ibland när ordet slängs fram till höger och vänster. Men jag klandrar dock inte någon för detta för det är inget man kan föreställa sig om man inte själv råkat ut för det. Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om...


Man läser dagligen på Facebook och andra bloggar om hur flitiga alla är. Hur mycket de tränat, städat osv. Jag vet att jag själv varit inne på det spåret ibland men jag känner mig ofta hetsad att skriva om allt jag verkligen uträttar. För vem vill läsa om när jag en -för mig- ledig dag siger upp och sätter på kaffet, ger Alma frukost och följer sen henne till skolan. Går hem och intar min frukost framför datorn och sen sitter jag där ett par timmar. Om jag orkar så tar jag en promenad eller tränar lite lätt och sen såsar jag med lite lunch framför tv eller dator. Hämtar Alma i skolan och sen äter vi. Om jag orkar så diskar jag och plockar undan och sen myser vi framför tv:n... Innan det är dags att läsa saga och sova för hennes del...


Asså jag fattar VERKLIGEN om fler än jag vill verka LITE mer pretto än de egentligen är ;o)