Igår var det så dags för Alma att åka till sin pappa. Jag gick och hämtade henne på fritids så tidigt som möjligt varpå hon skippar att säga hej utan bara skriker "men jag har ju inte hunnit ÄTA än....!" Hahaha...alltså den ungen äter som en häst! Men jag hade ju tänkt att hon skulle äta med mig och när hon fattade detta så var hon nöjd igen.
Allt praktiskt med packning och annat skulle fixas innan klockan fyra. Lösningen på hämtning denna gång blev att farmor kom efter jobbet och hämtade och sen körde de norrut och mötte sambo och småsystrar. Detta gjorde ju överlämningen lättare på ett stadie till - förutom att slippa strul och onödiga kommentarer - att Alma ju ser fram emot lite tid med farmor och därmed är strålande glad. Bara jag som hade svårt att hålla tårarna borta. 25 dagar är lång tid speciellt när diskussionerna är otaliga och det finns misstankar om att hon inte riktigt vill vara där så länge... Allt är dock relativt och nu ska jag fokusera på att jag bara har ansvar för mig själv....eller ja, nästan ;o)
Så idag har det varit sovmorgon, frukost i soffan och nu ska det bli lite träning. Det är bara på förmiddagen jag funkar utan problem och ryggen behöver verkligen stärkas. Även armar och ben börjar bli lata så nu får det bli en liten promenad följd av lite styrka. Önska mig lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar