Ja vi får se helt enkelt. Det viktiga är att vi umgås idag. På torsdag ska hon åka till sin pappa är det tänkt. Problemet är väl att hon säger att hon inte vill. Anledningen är främst att hon påstår att hennes pappa inte vill göra roliga saker med henne och systrarna. Jag försökte få henne att förstå att nu är det längre tid än en helg och att han faktiskt är helt ledig och SKA ha tid... Men å andra sidan är jag inte där, kan inte kontrollera sanningen i det hon säger och inte se till att han faktiskt gör något. Jag vet att det inte är mitt ansvar heller, men det gör likväl ont att se henne så förtvivlad.
Alla säger att det ändå är hans förlust i långa loppet och jag förstår hur de menar, men tårarna som kommer just nu är hennes...
Men IDAG, idag är det bara hon och jag. Vad vi än hittar på kommer det att bli bra... :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar