onsdag 21 november 2012

Man behöver gråta

Vissa dagar suktar Alma efter medömkan av i princip vilket slag som helst. Då kan hon gråta, och när man frågar vad som är fatt så saknar hon än den ena än den andra. De gånger som är lättast att genomskåda är när hon saknar någon hon nyss träffat eller någon hon knappt känner. De gånger jag blir mest osäker är när det handlar om Vilma...

Vilma är farmor och farfars lilla svarta cockerspaniel. Eller var... Hon blev till slut ganska gammal och dessutom sjuk. Hon låg alltid och vaktade vid Almas säng och brydde sig inte ens om kvällkissepausen när Alma var där! Bästa barnvaktshunden. Har underbara foton på dessa två, men inte här i telefonen.

Idag var Alma helt plötsligt jätteledsen och grät otröstligt. Hon saknade Vilma och vi pratade om vart hon var nu... Jag sa att jag tror hon är på en stor gräsmatta med sina favoritleksaker. Men Alma trodde inte det för Vilma är i himlen och den är blå, gräs är grönt så det skulle synas om det var så... Genomskådad?

Efter maten kom hon med sin egen lilla bearbetning. Hon älskar att både rita och skriva. Det är Vilma och hon -och hon har en klänning hon lånat av sin faster... ;o)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar