En stor och viktig händelse

Efter många år av pussande äckliga paddor som jag först trott var grodor, så hade jag efter cirka två år helt själv med Alma hittat mitt liv och mina rutiner. Det tar kraft, mod och energi att acceptera att livet inte alltid blir som man trott. Att sedan komma fram till insikten att det man vill ha kommer till en när det är meningen... DET var stort! OM det var meningen att jag skulle träffa någon så var det när rätt person trillade i min väg och göra det när jag VAR redo, inte när jag TRODDE jag var redo!

Hur som helst så var jag tjänstledig från jobbet hösten 2010 och när det närmade sig julfest var jag måttligt road. Men med inställningen att "jobbet betalar och dessutom kanske det är sista gången jag är ute med mina kollegor" så stack jag ändå dit. Vi var på Glasklart och deras julshow. Inte en show i min smak men med rätt sällskap blir ju det mesta kul!!! 

När nattklubben började var det bara vi tjejer och några andra mindre gäng kvar. På klassiskt vis dansade vi i ring med våra väskor i mitten på golvet....ja ni vet....haha!
    Plötsligt dansar en äldre man fram till oss och undrar när de lugna låtarna ska börja så man "får krammas litta"... Jag suckade och tyckte det var lite jobbigt att vi nu skulle få den hör typen på halsen. Men efter lite kommentarer från honom så började jag snegla på hans yngre kollegor och undra om det inte var så att han var framskickad för att bryta isen lite... 

Tog sikte på killen som jag tyckte betedde sig lite som en ledare och pekade på honom. Skulle minsann berätta för honom hur taskigt det var... Han var så oskyldig sååå... Detta var ett knasigt inledande på den bekantskapen!

Efter en lång promenad hemåt i snön där jag lämnades vid min port och med löfte om att vi skulle höras nästa dag var jag helt fnittrig. Kunde skymta hans jobb från mitt köksfönster och då bara log jag... Efter ett par dagar hade vi vår första date på en mysig liten restaurang på Davidhall. Trots många olikheter fanns även många likheter och jag har nu hittat den där personen som jag inte behöver ifrågasätta vars motiv är äkta och ärliga. Behöver aldrig undra varför han inte svarar på sms eller ringer tillbaka så fort han kan. Mina vänner gjorde allt och ställde upp och passade Alma så att vi skulle få lite mer tid att lära känna varann lite snabbare. 

Detta var starten på en underbar tid. Mysigt och med massor av pirr i magen och samtidigt tryggheten som jag alltid saknat. Att veta att det finns någon för alla och att man, även om det inte ser självklart ut vid första anblicken eller på pappret så kan det vara rätt. Att något som var så annorlunda mot vad jag var van vid...Alltså van vid....osäkerhet, ovisshet, otrohet och annat liknande. Så med andra ord hade jag äntligen träffat någon som var "normal" och vanlig och som jag. För det mesta i alla fall!!! ;o)

Jag sa redan från början att jag inte kommer att blanda in honom i vissa delar av mitt liv. Bloggen var en sådan! Men jag vill idag bara hylla honom på fars dag...hahaha! För idag har han en sådan självklar plats i mitt och Almas liv, han är den person som hon i vardagen får ersätta sin pappa med. Därför får han ett helt inlägg och dessutom får ni som inte visste om honom eller hur vi träffades bli bjudna på den historien. 

Lite rörigt och långt men jag har samtidigt sprungit fram och tillbaka här...tvättandes Almas hår, chattandes med frugan och nattandes Alma... Nu ska väl lugnet lägga sig snart och detta smått "historiska" inlägg avslutas... Så ha en skön kväll alla!