Gråter på insidan

Dagen har varit omtumlande. Den började bra och jag fick en del gjort; pratstund i solen med Frugan, träning och date med Vickan. Hämtade Alma och sen bar det ut på äventyr. Sen började saker gå fel.... Fick avboka ett möte imorgon på grund av att minsta systerns flyttstäd havererat och tillsammans med mellansystern får jag gå in och hjälpa till med detta så att de kommer ut i tid. Mellis i sin tur får hjälpa mig att ringa läkaren för i samma veva så hörde de av sig från jobbet och undrade om jag pratat med läkaren och om jag kommer på måndag....! 


Jag skulle inte känna mig pressad, de bara ville veta lite hur de kunde tänka, men sen kom nästa sak och det var att det var dags att titta på vårens schema och underskrifter på detta och tillhörande förhandlingar. Då bröt jag till slut ihop! Svarade att de kunde maila allt men att jag inte kommer att skriva under något innan jag pratat med en läkare!


Att hela tiden bli pressad utifrån och av sig själv är oerhört tufft. Och när man dessutom måste hålla masken för att inte skrämma de små i sin omgivning är inte alltid lätt. Men Alma har dessvärre inte blivit så skonad som jag skulle önska för det är inte alltid så lätt när det är vi två ensamma oftast. Fick dock genomfört ett litet snack med henne och försökte förklara - lite sådär om huvudvärk och så... - och svaret var klart godkänt....


"Jag blir inte rädd när du är så ledsen men jag gråter lite inuti när jag ser det..."
                                             

(Bilden googlade jag fram och lånade för den är....värd att vidarebefordra!)