Ja det där med motivation är inte lätt. Alla funkar olika och jag kan ju bara utgå från hur JAG funkar för jag har ingen utbildning i detta ämne. (En person som ÄR det ska ju dock kunna hjälpa alla sorter oberoende på hur de tänker.) Så det jag skriver nu är bara precis hur JAG funkar och hur tankarna snurrar runt detta.
För det första måste man ha ett mål att jobba mot. Oavsett om det handlar om utbildning, karriär eller träning så tror jag att man jobbar bättre om man vet vart man vill. Det bästa är ju om målet är motivation i sig, att det räcker att tänka på målet så jobbar man lite hårdare. Men man är ju bara människa, alla har vi svackor och att då enbart tänka på ett mål som kanske ligger månader eller tom år framåt i tiden känns kanske motigt...
Då måste man hitta vad som motiverar på vägen... Och DET mina vänner är banne mig inte lätt! Angående mina utbildningar har jag aldrig lyckats hitta motivation på vägen och målen har aldrig varit tillräckligt lockande i långa loppet för mig. Min karriär kom av sig då jag höll på att jobba ihjäl mig på kuppen, och missen då var att jag inte hade min omgivning med mig. Jag jobbade som en galning både på jobbet och hemma och ingen delade mitt driv...
Så. Nu har jag börjat en annan resa. Och att nu hitta motivationen är för tillfället inga problem. Det kommer att bli, men just nu känner jag att jag är ganska oslagbar! Och jag kom på igår vad som kan driva mig vidare när jag känner för att ge upp. Jävlar anamma och tävlingsinstinkt. Ja inte så att jag ger mig ut och börjar delta i olika tävlingar, utan delmål som jag kan tävla mot själv. Och den där lilla kommentaren från någon som tvivlar...på mig eller mitt mål eller kanske rent av på sig själv egentligen. Då känner jag att jag vill visa att det går med ren envishet!
Vad detta handlar om? Tror ni kunnat räkna ut det men för att tydliggöra... Jag har bestämt mig för att återta min form. Mammakilona ska först bort och efter det ska jag äntligen hitta kondition, styrka och form för att orka min vardag och lite till. Jag vill kunna springa en viss sträcka på en viss tid. Alltså ska det inte utföras mirakel här, men en hel del förändringar måste göras. Och så motiverad som jag känner mig nu har jag aldrig känt mig!
Jag har ingen som står bredvid mig på gymmet och skriker "kom igen nu dåååå!" Men jag har en liten jäkel inuti mitt huvud som gör det åt mig i stället. Jag kommer att ha svackor, oooh jaa då. Men då kommer jag att kräka av mig här och sen på det igen. Och då blir jag ju verkligen inte ledsen om någon hojtar ett litet "komigennudå" för att stötta min inre jäkel ;-)
NU KÖÖÖÖÖÖÖÖR VI!!!!!!!!!!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar