Ni som känner mig personligen vet att jag när jag väntade Alma hade perioder av hysteri då jag ville att allt skulle vara PERFEKT hemma innan bebisen kom. Min trötthet och en icke samarbetsvillig sambo gjorde ju att så var inte fallet. Minns att trots att han sa att han åkte hem på kvällen från bb hade han vare sig bäddat eller diskat efter sig...
Denna gång har jag ju ett helt annat stöd som tycker som jag. Sen är vi helt på det klara med att vi inte kan planera exakt NÄR plutten kommer men visst hade det varit skönt att vara färdiga med storstädningen, fönstren putsade, babysängen monterad och alla viktiga samtal ringda...? MIN utveckling här är just den att jag äntligen tänker "det hade varit BRA om det var gjort, men det är inte jordens undergång om det INTE är det". Till skillnad från tidigare då jag bröt ihop i gråt-och skrikattacker och sedan kunde sura i flera dagar om inte ALLT var gjort!!! Detta är 6-8 år sen... Hahaha! Vi utvecklas olika snabbt, men huvudsaken är kanske ändå ATT vi utvecklas...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar