Loosing it

Ja visst skulle jag berättat om vilken hektisk men helt underbar helg jag hade. Visat härliga bilder från jacuzzin där vi tjejer låg och bubblade och sippade cava och tittade upp på Turning Torso... Visst skulle jag skrivit lite om ångesten jag börjar känna kryper på mig då jag börjar jobba nästa vecka och nu då känner att tiden springer ifrån mig. Visst skulle jag berättat om vår knäppa granne som återigen klagat på att Frank skriker när han leker... (Denna gång 16.05 en måndag...)

Men nä nu blir det i stället en förundran över hur i helvete man kan bli förbannad på någon annans barn? Jo jag lyckades! Vissa lyckas bara dra det tills gränsen är nådd... Detta barn har jag känt i många många år och hen är oftast inga problem. Men jag har problem med att många av Almas kompisar kan säg saker som (när man dukar fram frukost eller fika) "Har ni inte rostebröd i stället?" eller "Har ni inte något godare än knäckebröd?" Visst ska de vara ärliga och säga om de tex inte kan äta vissa saker eller så, men när vissa tonfall används eller man märker att det bara handlar om ohyfs.... Suck....

Vi skulle även gå till tandläkaren med Alma. Det tar 15 minuter att gå dit. 25 minuter innan ber jag alla göra sig klara. Fem minuter senare är alla klara utom kompisen. När vi har tio minuter på oss att ta oss dit säger jag att vi nu får skynda oss jättemycket...det bölades på vägen dit kan jag säg.... Anledningen? Hen vägrade komma ut och göra sig klar...trodde nog inte hen skulle behöva följa med... Nä jag vet inte. Sträng är jag det vet jag. Och jag tänker fanimej inte komma försent för att någon utomstående tyckte att det var kul att testa mig, Lär nog dock aldrig vilja vara här fler gånger....problemet löst...