Förändringar

Det känns som att jag säger detta hela tiden, men hjälp vad tiden flyger iväg! Sportlovet har börjat och passerat halvvägs. Alma har varit fyra dagar hos sina gudföräldrar och så glada vi är att vi har varandra! Barnen har haft så kul (och de vuxna också såklart) och Alma har nu en kompis till hemma hos dem. Nämligen grannflickan och ja hon heter då Alma och är 35 dagar yngre än vår Alma (eller Alma 1 som de själva bestämt att vi ska säga!) Kan tänka mig att det varit fullt hus hos våra vänner medans vi njutit av lugnet ;o)

I lördags tog jag då mod till mig. Ibland är det dags att vända blad. Avsluta vissa kapitel och gå vidare och ibland involverar ju detta personerna från tidigare kapitel ändå... För några år sedan var vi ett ganska tight gäng som hängde ihop så fort vi hade en ledig stund. Många roliga stunder men som ganska vanligt är när många är inblandade så skapas konflikter som alla kanske inte klarar att hantera på bra sätt. Utan att gå in på detaljer så var jag en av dem som absolut inte orkade ta vare sig diskussioner eller skitsnack och valde att ta ett steg bort från dem allihop. Dock har vissa av dem haft så pass viktiga platser hos mig att jag nu känner mig redo att släppa dem tillbaks i mitt liv, fast på mina premisser... Detta startades just då i lördags när en av dem som jag inte haft något problem med hade öppet hus då hon firade en nolla i sin ålder.

På plats möttes jag av flera av dem jag inte sett eller pratat med på ca fyra år. Vi hade väldigt trevligt och jag valde den glada men inte alltför privata vägen. Flera av dem ville verkligen att vi skulle försöka ses på något sätt och det ska bli intressant att se vad som händer. Jag känner just nu att jag blir glad om det blir så, men kommer inte sörja ihjäl mig om inte alla hör av sig. Två har redan bestämt fler detaljer och en vet jag att jag alltid har nära även om långa stunder kan gå...som fattar att man inte släpper tio års vänskap bara hur som helst...

Alla gör sina egna val och vill jag sitta och tjura kan jag ju göra det. Annars förlitar jag mig på mig själv och tar tag i detta nu. Det kan ju hända att detta faktiskt är de vänner vi sitter på ålderdomshemmet med...det vet man ju aldrig, hahaha! Förutom min kära fruga då....fast vi ska ju köra kapp med varann i korridorerna med våra rullatorer när vi blir gamla!!!

Glöm aldrig att den enda du kan förändra är dig själv!