Alla stackars hjärtan...

Idag kör jag med lite dubbelmoral. Tycker att alla hjärtans dag är en komersiell dag som handeln blåst upp för att få oss att handla en massa presenter till nära och kära. Det kan ge ångest inför att man glömt, inte kommer på vad man ska ge eller inte har råd.

Samtidigt dras jag med och vill gärna göra en massa och kan tycka det är härligt med alla hjärtan och blommor och en särskild dag för bara kääääärlek... Ja ni förstår vilka blandade känslor jag har inför sånt här. Och lika glad blir jag över att Alma gjort ett supergulligt kort till sin lillebror och att hon skriver I love you och ritar hjärtan till mig överallt! Och just nu skiner dessutom solen och jag får lite extra vårkänslor.

När jag var ensam kunde jag tycka det var jobbigt att "alla andra" var så gulligulliga på denna dag och lika mycket som jag tyckte illa om dagen, lika mycket kunde jag ignorera den. Ett tag tyckte jag det vara så synd om alla singlar just denna dag. Varför? Så läste jag en sak häromdagen och detta... ja just det...
Det finns de som inte har sin mamma på mors dag och pappa på fars dag eller inte är förälder själv... dem pratas det inte lika mycket om när de dagarna ska firas (också handelns påfund och i samma klass som idag) så från och med nu är det slut på ojandet och stojandet från min sida. Har inte köpt något till min man men är lite extra snäll i stället. Varsitt litet paket till barnen och maaaaassor av hjärtan till alla andra och kärlek i mina tankar!!!