Nä jag har inte blivit galen... Men tänkte på att jag nog mår bäst när jag är ärlig och skriver vad jag känner och inte stänger in mig för mycket... Gnällblogg i dagboksform, med röriga tankar och vardagsuppdateringar. Det är ju vad jag behöver så här kommer årets tredje inlägg...
Satt hela middagen och tänkte på allt som händer. Det sista tråkiga jag fick veta var att en gammal vän var under operation - en allvarlig sådan... Den skulle ta tio timmar och efter nio - och när detta började formas i huvudet på mig - var det klart och allt har gått bra... Men Lena Vattenfall fortsätter hålla tummarna för att respiratorn ska kopplas ur som planerat och denna härliga och unga människa ska fortsätta sitt liv! (Väldigt gammalt och internt skämt...)
Det fick mig att börja bläddra bland våra gemensamma vänner och bekanta. Så många av dem som präglat mitt liv och hjälpt mig att forma den jag är idag. På gott och ont. Man tänker ju ibland att man önskar att man sluppit vara med om vissa saker... Men om man inte tex träffat ärkepuckot och slösat bort en massa år där så hade man missat en hel massa andra förträffliga människor och händelser... Jag hade kanske inte kunnat spanska idag och antagligen aldrig lärt mig dansa salsa...men det vet jag ju inte...kanske hade någon eller något annat kommit i min väg och lärt mig exakt samma saker men med någon annan twist...
Men kusiner och mostrar och syskonbarn och svägerskor och andra...dem får du på gott och ont och jag bryr mig inte om HUR man lär känna en människa eller VEM som presenterar oss... Alla lämnar spår hos varandra och jag tänker idag på gamla tider och ler för jag minns så mycket kul jag fått vara med om. Alla underbara jag mött men som jag alltför ofta varit dålig på att underhålla kontakter med... Man faller bort...ibland av en orsak, ibland växer man ifrån varann, uppfyller kanske inte de förväntningar omgivningen har... Men allt har sin tid och det som betyder något finns kvar och går att fortsätta på om och när tiden känns rätt...
Jag är inte mycket för nyårslöften. Känslan av att börja på ett nytt och oskrivet blad finns alltid vid årets början...men jag föredrar att vänta.... Ska jag tex lova något väntar jag ett par veckor...ska jag göra något skriker jag inte ut det för jag pallar inte att hånas för eventuella misslyckanden... MEN!!! Jag tänker FÖRSÖKA bättra mig på att uppmärksamma min omgivning, både den omedelbara och den något mer avlägsna då den betytt eller fortfarande betyder mycket på olika sätt... Jag har börjat...men just den starten kan jag inte dela med mig av, men JAG vet i mitt hjärta att det jag gjorde var så rätt och riktigt det bara kan bli... ♡
Natti natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar