Bearbetar just nu en av de jobbigaste dagar jag nånsin varit med om. Hade behövt ensamhet en stund idag, men livet står runt kröken och väntar - vilket jag är mer än glad för! Däremot tar det nog ett tag att hämta sig och bilderna från dagen spelas upp för mitt inre om och om igen...
Jag är stolt över mig själv att jag tog mig dit och fick visa min respekt för en person som länge varit min vän... Inget som någon säger eller gör kan lindra den smärta och sorg som hon och hennes familj tvingas genomleva. Men att se det stöd de har runt sig...det värmer ändå lite...
Ingen, ingen, ingen ska behöva begrava ett barn. Ingen ska behöva se en kista i den storleken sänkas ner i jorden... Det är omöjligt att förstå meningen och det är just nu lika omöjligt att sätta ord på det som virvlar i huvudet just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar