Finns ingen vinnare här...

Nu var det väldigt längesen jag skrev något vettigt... Jag har massor med saker i huvudet för det händer väldigt mycket runt mig nu och allra mest med Alma. Upp och ner ena stunden och superbra den andra. Idag ställdes allt på ända när hennes pappa bad mig dra åt helvete och återigen kallade mig för sjuk jävel...
Alma somnade gråtandes och alla mina försök att samarbeta känns helt omintetgjorda. Ger man lillfingret tar vissa hela handen och ytterligare andra snor minsann hela armen! Han har läst en massa statistik och ska ringa en jurist och jag vet inte allt. Detta har han ju hotat med flera gånger under de senaste åren och aldrig gjort slag i saken. Jag vet vad som är rätt och fel i denna historia och jag vet vilka skyldigheter jag har, men även vilka han har och som han väljer att inte uppfylla... För Almas skull önskar jag verkligen att allt bara skulle flyta. Alla som känner mig och kan min historia anser att jag hela tiden varit för snäll, jag har rättat mig efter honom och framför allt varit för tyst. Känner nästan alltid att jag ändå vunnit på det i längden, men idag känner jag nästan bara sorg över att jag inte var stenhård från början och tog det hela vägen för att ha allt på papper, reglerat av en utomstående...

Finns det verkligen separerade föräldrar som klarar av att kommunicera? Jag klarade i alla fall utmärkt av att föra en hyfsad diskussion med nya sambon, men den faller ju också när han går in och ändrar deras versioner av saker och ting... Ja, detta inlägg känns mest som en enda ledsen röra, men Christian -som lyssnade på samtalet- tyckte jag skötte mig utmärkt och var duktig som höll mig lugn hela tiden... Vinnare? Kanske ordmässigt, men jag ser dessvärre bara förlorare just nu... Störst...loppan som grät sig till söms...