Begravningen

                                                    
Jag är så imponerad av att ni stannar kvar hos mig trots att jag är så inaktiv man bara kan just nu! Men jag känner att det vänder på denna front också. Var inte alls i fas med mig själv efter min mosters mans begravning.


Det var en väldigt fin gudstjänst och min gudmors musikval var så passande. Empty room med Sanna Nielsen fick tårarna att rinna direkt och efter detta var det ganska "vanligt" men det är ju inte mindre jobbigt för det. Min moster och hennes man träffades för 20 år sedan vid en busshållsplats. Han var pusselbiten som saknades i hennes liv och han kunde erbjuda henne all den kärlek hon var värd och den trygghet hon behövde. Han var snäll och omtänksam och de delade samma intressen. 


När vi gick fram till kistan för ett sista avsked och lägga en blomma så gav jag en spontankram till min moster och Alma följde efter. Tror det värmde i mosters hjärta, det var ju ett tag sen vi sågs... Detta gjordes till tonerna av Time to say goodbye och sist av hennes val av sånger var Sång till frihet. Det fanns vissa psalmer också men de var mer standard. Det kändes som ett fint avslut och den tyngsta praktiska biten är över men nu kommer alla andra dagar... Men nu ska jag vända blad och finnas för henne vilket jag inte gjorde under hans sjukdomstid, men nu får det bli skärpning.


Angående mitt val att låta Alma följa med så är jag väldigt glad att jag tog med henne. Hon är i en ålder då hon funderar väldigt mycket och vi pratar ofta och så fort hon undrar något så svarar jag på det som går att svara på och diskuterar det som jag inte har svar på. Hon grät på kvällen för hon tyckte synd om honom, men sen ändrade hon sig och sa att det var synd om min moster. För i vår värld så har han det ju bra nu...


Det kom även lite funderingar om vad som låg i kistan och att hon hade velat se men detta pratade vi om och det känns som om hon tog det väldigt bra. Döden är en del av livet och vi kan inte veta säkert vad som väntar. Jag vet vad jag tror men jag vill inte pracka mina tankar på henne, men jag gillar våra pratstunder...