Fortsättningen...

Ja nu var det säkert en del som kanske trodde att jag stängde dörren efter Alma och sen inte brydde mig...

Så fort jag stängt dörren slängde jag på mig kläder och bebisen ner i vagnen. Men 50 meter är verkligen inte långt så när jag halvspringandes kom fram till parkeringen var ju både Alma och hennes farmor där. Enligt farmor hade hon sett lite fundersam ut men inte mer. Skönt på ett sätt men oroande på ett. Har hon inte fattat något alls? Vi pratade i alla fall lite kort och skiljdes som vänner och bestämde att vi ska ta tag i ursprungsproblemet när hon kommer hem igen...

Det kändes tufft att låta henne gå trots att hon grät. Men eftersom jag gick efter henne hoppas jag ju att hon förstår varför jag gjorde som jag gjorde och att om jag "hotar" med något så kommer jag att genomföra det...

Ja nog om detta. Idag blev vi ju ett barn minus så då får vi väl genomföra det vi skulle göra förra helgen. Lite ärenden på stan och storstädning här hemma! Så Tjingeling och ha en underbar lördag!!!