Sprucket hjärta

Mitt hjärta sprack lite i förmiddags. Alma kom först och sa att hon hade ont i magen, sen ville hon inte gå i skolan... Det verkade lite skumt för hon var ändå pigg. Hon ville bara vara med mamma och var gnällig som bara den. Efter ett tag flippade allt ut totalt och hon var så arg så!

Jag förstår att det inte är så lätt att uttrycka alla känslor i ord när man är sex år -det är inte lätt 30 år senare heller alla gånger!- men efter ett tag kom det fram att hon var arg på mig men hon visste inte varför... Ytterligare en stund senare efter att hon fått avreagera sig lite så kom det fram att hon egentligen är ganska arg på sin pappa... (För mig bekräftade detta just det faktum att hon alltid beter sig såhär efter dagarna med just sin pappa.) Hon vill träffa sina systrar mer och hon fattar inte hur en förälder kan välja att flytta långt bort från sitt barn...

Hon uttryckte sina känslor och tankar väldigt bra och jag lät henne bara prata...och gråta. För hon grät! Ett sorgset och ledsamt gråt... Då sprack mitt hjärta en smula och nu tänker jag ägna resten av eftermiddagen till att få henne att njuta av vårt liv här...bara hon och jag!