Tidsoptimisten i farten...

Det finns ju fördelar och nackdelar med det mesta. Nackdelen att bo mitt i stan OCH att jobba 200 meter från sitt hem är att man kan förvandlas till en tidsoptimist av rang. När sen saker och ting inte riktigt blir som man planerat kan man lätt tänka att "äh jag sticker hem sen på rasten" vilket jag gjorde igår. För att äta lunch... Höll på att stressa ihjäl mig för hemma fanns ju två barn och en man och ute sken solen...

Idag var det inte lika illa på det planet, men det blev illa i den bemärkelsen att lunch fick inhandlas på rasten, men stressmomentet var ett helt annat. Alma är nu för tredje gången i år hos sin pappa. Men han gör sitt bästa för att ställa till det för oss, men han har inte längre något att vinna på detta (har han någonsin haft det?) Så det slutade med att farmor och farfar återigen fick ställa upp och hämta henne. De skulle sen vidare till sommarstugan, men huruvida hon skulle bli hämtad där eller om de skulle mötas upp vet jag inte för jag JOBBADE! Detta får pappan heller inte in i sitt oerhört tröga huvud...men det är klart....det finns bara ett yrke som räknas för de får heeeela Sverige att gå runt... Örk och blärk!

På eftermiddagen klämdes det in en snabb löprunda och sen, ÄNTLIGEN var det dags att träffa Milla! Underbara älskade vännen som jag aldrig behöver känna ångest över att tid springer,

utan vi tar vid där vi slutade sist... Trevligt men kort då Frankieboy strulade till det med att vägra sova. Men vi tar vid där vi slutade en annan dag...

Imorgon är det inplanerad träning på morgonen. Bokade dessutom barnpassning så mannen också kan passa på att släpa sig till gymmet. Vägrar han gå dit finns det multum att göra här hemma.. ;-) Nu är det natta för mig i alla fall!