Har under de senaste två månaderna funderat mycket på att sluta skriva. Att lägga ner här helt... Vissa perioder i livet känns det som om det skulle bli alltför personligt att lämna ut vissa bitar här. Och när dessa bitar tar över mitt liv känns det som att det inte finns någon medelväg att välja...
Men när känslan av att kvävas tar över och det verkligen känns som fysisk smärta i bröstet för att livet är rörigt. Ja då kanske jag lika bra kan få det på pränt.
Imorgon ska jag ha utvecklingssamtal hos min lilla, stora tjej. För första gången känns det inte kul. Jag vet att jag brustit totalt i mitt löfte att hjälpa henne mer. Får inte ihop mina tider alls med hennes... finns varken tid eller energi från oss båda samtidigt och jag kan inte fatta varför det blir såhär!!! Jag vill att hon ska få vårt stora sovrum och att hon ska ha tillgång till datorn där så hon kan träna matte och öva på sin dans närhelst hon vill och kan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar