Väntan är över

Idag för en vecka sen så visste jag att jag snart skulle slippa mina graviditetskrämpor och väldigt snart få möta vår nya familjemedlem. 

När vattnet gick vid midnatt kändes det väldigt overkligt. Men jag andades genom värkarna och höll mig lugn. Alma skulle ju lämnas hos syster P så hon och hennes saker var ju också förberett... 

    Resan till Ystad gick väldigt snabbt, men jag upplevde den som lugn och sansad. Alma var vaken nästan hela tiden och vi kunde säga hejdå som vanligt. 

Väl på sjukhuset minns jag inte så många detaljer... De kommer till mig efterhand men jag kommer ändå inte att dela med mig av dem här. Två och en halv timme efter att vi kom till vårt rum så kom han då vår lille plutt. Hög som ett hus på lustgas var jag säkert men inte desto mindre stolt!!! Jag klarade av det trots mitt tvivel... Och resultatet... Ja det ser ni här....