Att stiga upp klockan fem för att äta frukost och sjunga upp. Att träffa sina vänner för att öva en sista gång för att sen åka staden (byn) runt och sprida värme och ljus. Att se folks ögon när sången och värmen från ljusen sprider sig. Att krångla fram på bussar i långa lusselinnen och att hålla sig igång på julmust, lussekatter och pepparkakor...
Att göra allt detta på rutin för att man gjort det så länge man minns... Att avsluta dagen i en pampig kyrka som är fylld till ståplats... Att få vara med om hur "publiken" bryter mot etiketten och faktiskt applåderar...i kyrkan! ;)
Att få ståpäls av vår gemenskap trots att vi övat dessa sånger sen september... Att plocka stearin ur Lucias hår... Att komma ihåg att vicka på tårna med jämna mellanrum för att inte svimma. Att minnas allt detta och massor med andra små saker och sakna det så att tårarna alltid alltid stiger i ögonen vid de första tonerna av Sankta Lucia...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar